johannasjoholms

 

 

Ja - vi kommer att vara dar nasta tisdag igen!

 

"A night like no other. From dusk to dawn white night Melbourne will transform the city into an all night wonderland"

 

 

 

Forra veckan sa flyttade jag in i ett nytt hus, nu sa bor jag med 2 killar fran nya zeeland varan en av dom jobbar jag med. Vi bor precis vid Chapel st (varldens basta gata) och har nu 2 minuter till jobbet! Vi var alla lediga forra torsdagen och bestamde oss att ha en bbq och vi alla bjod in lite vanner och det slutade med en grymt lyckad kvall!

 

 

 

 

 

Krossade forra rekordet pa milen med over 2 minuter, woho!

 

Hade cocktail kvall med nagon som jag saknat aldelles for mycket

 

Brunchat med basta Shane pa mitt nya favvo cafe

 

 

 

 

 

 

 

..umgast med fina vanner 

 

..skrikit mig hes och gratit gladjetarar i regnet till SHM  

 

 

..spenderat valdigt manga dagar och kvallar pa lucky coqs rooftop 

 

..aterforenats med en av mina narmaste killkompisar efter 9 manader ifran varandra 

 

..varit pa St.kilda festival med underbara vanner 

 

..druckit vin, pratat om livet och kelat med hunden henry  

 

..Suttit i solen och druckit for mycket cider 

 

..Spenderat manga dagar med Shane och skrattat som aldrig forr 

 

..tagit mig ut pa en springtur efter 3 veckor paus och var nojd med att klara milen under 1 timme 

 

..atit mysmiddag, druckit drinkar och firat Leras fodelsedag 

 

..hangt i parken med vanner och druckit mina nya favvojuice: nudes apple 

 

..lekt turist och akt runt med angbat och insett annu en gang hur vackert Melbourne ar

 

..atit alla hjartans dag middag med fina vanner 

 

 ..spenderat dagar i solen pa stranden

 

Jag vet inte langre vem jag ar, jag kanner inte igen mig sjalv alls och inom mig finns inget annat an tomhet. Det borjar bli for jobbigt att varje morgon satta pa mitt fejkade leende och latsas vara lycklig, nar jag ar precis allt annat an just det. Jag har aldrig varit en person som behover ha folk omkring mig for att ma bra, brukade till och med foredra att vara ensam men om jag inte har nagon omkring mig nu sa far jag panik pa en gang. Har inte kunnat sova i mer an nagon timme per natt pa over tva veckor, druckit aldelles for mycket och kommer inte ens ihag nar jag lagade mat hemma sist, hela jag raserar och jag kanner att jag inte klarar av att gora nagot at det. Min andra halvla ar inte langre hos mig och det kanns som jag inte kan andas utan honom. Att nagon man spenderat sa mycket tid med, nagon man har sa manga minnen med, nagon som kanner dig utan och innan kan vara en san stor del av ditt liv den ena dagen for att sedan vara borta den andra. Nagonstans dar inom mig jag vet att tiden laker alla sar, att jag maste tanka framat och att 'vad som inte dodar mig gor mig starkare', men det ar for svart att tanka sa nu, aven fast jag kanske kommer att borja bli glad och hitta mig sjalv igen om nagon manad sa ar det for smartsamt att tanka hur fan jag ska klara mig dit utan att ga under helt.